Varför har riksdagen genomfört en lagändring för att rädda prospekteringsbolag i gruvbranschen? Lagändringen klubbades snabbt igenom utan att man noga hann tänka igenom vilka konsekvenser det kan komma att få för människors och djurs livsmiljö, levnadsvillkor och vårt livsviktiga vatten.
Ett undersökningstillstånd enligt minerallagen gäller i 3 år från dagen för beslutet. Giltighetstiden kan sedan förlängas till maximalt 15 år. Tillståndet förlängs först med sammanlagt högst tre år. Därefter kan tillståndet förlängas med sammanlagt högst fyra år om det finns särskilda skäl och sedan med ytterligare sammanlagt högst fem år om det finns synnerliga skäl.
1 juli 2020 infördes en lagändring som innebär att undersökningstillstånd som redan har beviljats maximal förlängning och som var giltiga den 1 juli förlängs med ytterligare ett år från den dag då giltighetstiden annars hade löpt ut.
Till detta kommer att riksdagen tillkännager att regeringen senast den 31 oktober bör återkomma med lagförslag som innebär att samtliga undersökningstillstånd som var giltiga den 1 juli ska förlängas med ytterligare ett år från den dag då giltighetstiden annars hade löpt ut. Som skäl till lagändringen anges att covid-19 riskerar att slå hårt mot de små och specialiserade prospekteringsbolagen som saknar intäkter från egen gruvproduktion och är beroende av externt kapital för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Varken i regeringens förslag eller i Näringsutskottets betänkande nämns den negativa miljöpåverkan som undersökningsarbetet kan komma att medföra med ett enda ord. Endast i en reservation (från 7 ledamöter, S, V och MP) berörs frågan om de olägenheter och det intrång i markägares och andra rättighetshavares rättigheter som denna verksamhet kan medföra.
Att schablonmässigt medge förlängning av samtliga undersökningstillstånd kan medföra svåröverskådliga verkningar inte bara för markägare och samer, utan även för naturmiljön, skyddade arter och inte minst för yt- och grundvatten. Dessa värden måste enligt oss anses vara viktigare än ekonomin för prospekteringsbolag.
Redan 15 år är en lång tid att som markägare erfara den maktlöshet som blir verkligheten i vardagen, då ett gruvprospekterande bolag ges tillstånd av staten att provborra och provspränga på hans eller hennes marker. Prospekteringsbolagen har oftast inget eget kapital under den långa tiden, utan lever på pengar från finansiärer från olika håll. Det kan utan överdrift sägas att det här är en spekulativ bransch.
Sveriges Riksdag har nu givit bolagen ännu längre tid och förlängt tiden som markägare och andra som brukar marker som är aktuella för prospektering, är bakbundna i sina verksamheter.
Vi anser att minerallagen är otidsenlig och måste ändras för att bättre skydda vattnet och miljön och stärka sakägares ställning, samt att gruvor ska prövas enligt miljöbalken.
Gunilla Högberg Björck, Miljöjurist GBH Miljörätt
Britt-Marie Gyllensvaan, Vice Ordförande/ Koordinator, Urbergsgruppen Grenna
Carina Gustafsson, Ordförande/Koordinator, Urbergsgruppen Grenna
Eva-Charlotta Helsdotter, Docent i säker vattenhushållning vid Uppsala Universitet
Barbara Wohlfarth, Professor i kvartärgeologi vid Stockholms universitet och ledamot av Kungliga vetenskapsakademiens klass V
Birgit Hansson, Redaktör, Gruvkampen Dalsland
Anita Ullmann, Ordförande i Nätverket Veto.Nu
Lisa Wanneby, Ordförande i Urbergsgruppen Sverige
Marie Persson Njajta, ledamot i Sametinget
Leif Sjöström, Ordförande i Rädda Storsjön-gruvdrift ett hot!
Andreas Vos, Ordförande i Vätternfonden
Kjell Andersson, Vice Ordförande i Vätternfonden
Gunilla Curman, styrelseledamot i Vätternfonden
Margaretha Johansson Ordförande i Miljögruppen Pite Älvdal
Tor L Tuorda Nätverket Gruvfritt Jokkmokk
Martha Thernsjö Vi som Brinner för Unden
Och så här röstade de olika ledamöterna i Riksdagen när beslutet togs: