Om vanadinet ska utvinnas – det vill säga om det blir fråga om gruvor med dagbrott

Enligt tillgängliga källor har gruvbolaget angivet hur stora mängder skiffer som är intressant och kan brytas på Österlen – skiffer som har bra halt vanadin och som ligger någorlunda ytligt. Detta har också tilltänkta investerare kunnat studera. I resp karta från inmutningarna är dessa arealer färgade i rött eller blått. Röd betyder upper range och blå lower range vilket väl syftar på hur djupt de ligger.

I tabellen nedan har jag visat den åtråvärda skiffern som target och hur många ton brytbar skiffer som finns samt hur stora arealer detta skulle kräva i resp delområde. Jag har också räknat om arealerna i kvkm samt hur stor kvadrat i landskapet som skulle kunna bli dagbrott och därefter ett nytillverkat landskap med risk för läckande föroreningar till vårt grund- och ytvatten.

IN MUTNING	TARGET LOWER	TARGET UPPER	AREAL LOWER	AREAL UPPER	AREAL KVADRAT MED SIDAN LOWER	AREALKVADRAT MED SIDAN UPPER
Kill/Virr	350 Mt	440 Mt	1385 ha	1751 ha	3,7 km	4,2 km
Alla inmutningar	610 Mt	1200 Mt	4187 ha	5712 ha	6,5 km	7,6 km
Totalt lower+upper	1810 Mt		9899 ha		9,9 km

Den totala arean man skulle kunna bryta på blir som mest ca 100 kvadratkilometer. Men då fördelat på de olika inmutningarna. Om man ser på arean i landskapet motsvarar det den kvadrat som visas på kartan nedan ( men inte just där utan sammanlagt i olika inmutningar).

Kuberna jag ritat är bara till för att förstå att när man bara bryter 10 m djupt måste arean för dagbrotten bli så mycket större.
En annan aspekt som rör störningar, energiåtgång med mera. Den totala resurs man har angivit för hela projektet 1810 Mt brutit skiffer skulle kunna lastas på stora lastbilar ( 35 t ). Då behövs 50 000 000 bilar. Sen ska väl skifferresterna lastas en gång till. Transporter och inte minst krossar kräver mycket energi ( el och diesel) och processerna mycket vatten.

Skiss av ett tänkt dagbrott med brytning av den översta delen av skiffern. I dagbrottet ska lakresten deponeras med dess innehåll av urlakade, söndermalda skifferrester med sitt innehåll av syra, svavel, tungmetaller och radioaktiva ämnen. Nederbörd samt fortsatt vittring och urlakning av lakresten kan sprida föroreningar ner till det rörliga grundvattnet i sandstenen där brunnar och gemensamma vattentäkter finns. Och detta från en dagbrottsareal som på sikt i värsta fall kan motsvara ca 100 kvadratkilometer.

Göran Gustafson