Vi har ju sett Scandivanadiums texter om hur en vanadinbrytning och utvinning på Österlen skall bedrivas i små ”gröna gruvor” som inte äventyrar miljön och som återställs tlll ett minst lika bra landskap efter brytning.
Själva utvinningen av vanadin ur krossad alunskiffer ska ske i ett slutet system genom upphettning och högt tryck varvid inga föroreningar ska läcka ut.
Vanadin förekommer med låg halt i alunskiffern och endast det översta skiktet på 10 m är av intresse pga högre vanadinhalt. Detta innebär att dagbrottens area blir mycket stor .
Men Scandivanadium talar om en liten gruva på 25 ha. Där kan man då bryta ca 5000000 t skiffer. Denna skiffer måste finkrossas, hettas upp under tryck i ett slutet system för att frigöra vanadinet. Ut kommer sedan 5000000 t krossad alunskiffer med allt sitt innehåll av tungmetaller, radioaktiva ämnen, svavel, kerogen och många andra miljöfarliga ämnen. Den krossade skifferns yta har ökat tusenfalt genom finfördelningen liksom dess vittring. Den ”slutna” processen gav alltså restprodukter och var ingen garanti för att miljön ska skyddas.
Var gör man av 5000000 t miljöfarlig, krossad och vittrande alunskiffer ? Vi vet vilka problem den har orsakat i Kvarntorp och Ranstad och vilka kostnader dessa lakrestdeponier har haft och kommer att kräva i framtiden.
I den ”gröna gruvan” på Österlen ska skifferresterna placeras i det utbrutna dagbrottet för att sedan åter täckas med de massor som man lade åt sidan för att frigöra skiffern – massor som kunde variera från några meter upp mot 100 m. Ett helt nytt landskap byggs upp så som sker i de tyska brunkolsfälten. Men med den skillnaden att under det nya landskapet på Österlen vilar den miljöfarliga skifferresten. Den ligger nu på fast alunskiffer i vilken det finns sprickor från förkastningar, diabasgenombrott mm. Under alunskiffern finns sandsten med ett rörligt grundvatten som ofta utnyttjas till kommunala vattentäkter, för bevattning i jordbruket och till privata brunnar. Om föroreningar från den vittrande skifferresten förr eller senare når grundvattnet i sandstenen så finns ingen återvändo. Och Scandivanadium kan aldrig garantera att detta inte kommer att ske.
Den lilla gruvan på 25 ha ger 5000000 t skifferrester. Men bolaget har meddelat sina aktieägare att i de 22000 ha som mutats in i sydöstra Skåne finns det sannolikt 10000 ha brytvärd skiffer. Om bolaget får tillstånd att bryta så gäller det väl inom hela inmutningen. På lång sikt kan det då bli 400 små gruvor på 25 ha. Och då måste man bryta 2000000000 t skiffer! Och utspritt över Österlen och kring Hörby har vi då dagbrott med en total areal av 10000 ha och ett lika stort nybyggt landskap vilande på 2000000000 t miljöfarliga vittrande skifferrester. Arealen motsvarar totalt en kvadrat med sidan 1 mil!
Att på detta sätt återställa ett landskap efter brytningen måste bli oerhört dyrt. Och i det nya landskapet ska nu vattenföring, dräneringar och jordbruksmark fungera och sättningar i de återlagda massorna hanteras över tid.
Bolaget måste skapa enorma ekonomiska garantier för denna återställning. Vi har ju sett hur gruvor går i konkurs när priset på metallerna sjunker och staten får ta över saneringen av gruvområdet. När priserna på vanadin är högt blir intresset att starta nya gruvor över hela världen stort och möjligheten att ta vanadin ur gammalt gruvavfall kommer nu till. Detta gör ju att vanadinpriset snabbt kan sjunka på en mättad marknad vilket gör att vanadinbrytningen på Österlen känns som ett ekonomiskt äventyr.
Vanadin ska ju användas främst för att lagra vindkraftens energi när förbrukningen är låg t.ex. nattetid. Ett vindkraftverk är ju anslutet till det nät det levererar ström till. Till detta nät är också vattenkraftverk och kärnkraftverk anslutna. Då kan ju vindkraftens elproduktion nattetid skickas via nätet till ett vattenkraftverk där elen driver pumpar som pumpar upp vatten från älven till dammen för att senare åter bli el i turbinerna. El blir lägesenergi som blir el igen. Billigt, miljövänligt och en känd teknologi. Många länder med bergstrakter har idag vattenkraft. Då minskar behovet av vanadin.
Göran Gustafson