Gruvpolitiken efter valet

  • Inlägget publicerat:september 14, 2022
  • Inläggskategori:Arne Müller

Arne Müller 2022-09-14 på Facebook

Sedan valresultatet klarnat har jag funderat på vad man kan vänta sig när det gäller gruvpolitiken under de kommande fyra åren.

Den första och uppenbara slutsatsen är att detta är ett område där ett regeringsskifte kan leda till förändringar. Skillnaden mellan S och den troliga nya konstellationen är liten, men särskilt under perioden när miljöpartiet ingick i regeringen utgjorde det en broms för en renodlat gruvbolagsvänlig politik. Inom alliansen L-SD är enigheten stor, vilket bl a märktes genom utspelet om att riva upp förbudet mot uranbrytning under valrörelsen.

Det kommer att komma upp några ärenden med gruvanknytning på regeringens bord under det närmaste året.


Först ut är den utredning om tillståndsprövning för gruvor för ämnen som behövs för klimatomställningen. Den kommer senare i höst. Utifrån direktiven är det troligt att den kommer med förslag som sänker tröskeln för tillstånd genom att lägga mer vikt vid den samhällsekonomiska betydelsen. Detta är ett begrepp som går att tänja och böja mycket beroende på vad man vill uppnå. Prioriterat för den här regeringen kommer att vara en rejäl ökning av antalet gruvor.


Utredningen ska också komma med förslag om någon form av lokal andel i vinsterna från gruvor. Detta är något som de traditionella borgerliga partierna, utom C varit emot. Nu tror jag att sannolikheten för att det verkligen sker en förändring är större. Jag tror att fler inom det politiska etablissemanget ser detta som ett pris man måste betala för att få acceptans för nya gruvor.


Frågan är naturligtvis hur mycket pengar ett sådant system kan ge. Detta är en fråga där det kan finnas möjligheter att påverka utgången genom högljudda krav och aktiva kampanjer i de områden som berörs.

Den andra utredningen handlar om när prövningen av nya gruvors påverkan på Natura 2000 områden (ett skydd för värdefull natur på EU-nivå) ska ske. Som näringsministern Karl-Petter Thorvaldsson medgav i Ekots lördagsintervju tillkom denna utredning efter krav från Boliden, sedan bolagets ansökan om att starta en stor, låghaltig koppargruva i Laver kört fast. Gruvan, vars industriområde skulle omfatta 49 kvadratmeter, ligger inom den skyddade Piteälvens avrinningsområde.

Här är det troligt att det under perioden fram till nästa val kommer ett beslut om att flytta Natura 2000- prövningen så att den görs i samband med den avslutande miljöprövningen. Som jag skrivit tidigare är min bedömning att detta ökar sannolikheten för att gruvor kommer att få tillstånd även när de ligger i naturskyddade områden.

Eftersom de fyra partierna är eniga om att riva upp förbudet mot uranbrytning så kommer det troligen att ske. Frågan är hur stor praktisk betydelse det kommer att få. Det lokala motståndet i den del av Jämtland där prospekteringen kommit längst är mycket starkt och de fyndigheter som är kända ligger sannolikt på marginalen ekonomiskt. De mycket stora miljöriskerna med att bryta den alunskiffer som innehåller uran kommer också att utgöra ett hinder.

Det är lätt att tro att en extremt gruvbolagsvänlig regering kommer att göra att dammluckorna öppnas för mängder av nya gruvprojekt. Jag tror inte att det kommer att bli så. Geologin, ekonomin och motståndet mot en del av projekten kommer att sätta gränser.

När jag försökt att gå igenom de gruvor som skulle kunna starta fram till nästa val blir listan ganska kort.


Copperstone resources planer på en återstart av Viscaria utanför Kiruna har kommit ganska långt i tillståndsprocessen. Med dagens kopparpriser verkar det inte orimligt att det kommer att gå att hitta finansiärer. Ännu närmare till start är två av Bolidens projekt- Likavaara nära Aitik och Rävliden i anslutning till gruvan i Kristineberg.


När det gäller Kaunis Irons ansökan om att i första hand starta gruvan Sahavaara finns det riktigt besvärliga miljöfrågor att lösa. De nuvarande avfallsdammarna är av tveksam kvalitet, enligt Naturvårdsverket, klarningsmagasinets storlek är 8 procent av den storlek som angavs i den ursprungliga tillståndsansökan. Avfallet från Sahavaara kommer att vara mer problematiskt än det från den gruva som är igång och det finns en risk att stora våtmarksområden påverkas. Grundpriset är att bolaget trots allt kommer att lyckas baxa tillståndet genom mark- och miljödomstolen, men säkert är det inte.


Möjligen kan den lilla guldgruvan Fäbodtjärn vid Vindelälven komma igång. Tillstånd finns, men det verkar ändå ta tid att starta.


Grafitgruvan i Woxna, Hälsingland, skulle kunna komma igång om grafitpriset håller sig på hög nivå. Sannolikt kommer Talga Resources att starta en första, mindre grafitgruva utanför Vittangi.


Det finns planer på återstart av järnmalmsgruvor i Dannemora och Ludvika. Men för det krävs nog ett högt järnmalmspris, vilket med den ekonomiska kris som närmar sig är osannolikt.
Det är totalt mindre än tio möjliga projekt och jag skulle bli mycket förvånad om alla kommer att förverkligas under perioden fram till nästa val.


Dessutom kommer en del av gruvorna att möta starkt motstånd. Det har varit den kanske enskilt viktigaste faktorn som bromsat en ohämmad tillväxt av gruvbranschen. Med en regering som går helt i takt med gruvbranschens krav är det mycket troligt att konflikterna kring gruvorna kommer att skärpas ytterligare. Motståndet kommer att vara omfattande mot en del av de mest kontroversiella projekten. Det gör t ex att jag inte är säker på att Talga kommer att komma igång med sin grafitgruva så snabbt som man tänkt. Planerna på en järnmalmsgruva i Gallok/Kallak kommer definitivt att bromsas upp, om de alls kommer att avancera i den ekonomiskt mycket kärva situation som troligen väntar.

Branschen och bolagsvänliga politiker har talat mycket om att snabba på tillståndsprocesserna. Flera utredningar har kommit fram till att detta inte är lätt att åstadkomma och att prövningen i Sverige tar ungefär lika lång tid som i andra länder.


En tänkbar väg att bana väg för industriprojekt är att krympa resurserna för de myndigheter som sköter tillsynen. Detta gjorde t ex Donald Trump under sin tid i Vita huset. En av regeringen Reinfeldts första åtgärder var neddragningar när det gäller övervakningen av arbetsmiljön, vilket underlättade för framväxten av en stor tämligen oreglerad och okontrollerad del av arbetsmarknaden. Det finns anledning att hålla ögonen på vad som händer med anslagen Till Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, när den nya regeringen lägger fram sin första budget.