Gruvors storlek

  • Inlägget publicerat:februari 21, 2022
  • Inläggskategori:Arne Müller

Arne Müller 2022-02-21 på Facebook

Ett argument som hörs ofta i diskussionen om den svenska gruvbranschen är att gruvor bara tar en ytterst liten yta i anspråk. Det är naturligtvis sant i den meningen att själva området som gruva, anrikningsverk, avfallsdammar, gråbergsupplag o s v kräver är liten i förhållande till den totala ytan i ett län eller en kommun. Det största av de gruvprojekt som är aktuella just nu, Bolidens planerade koppargruva i Laver, beräknas få ett industriområde på 49 kvadratkilometer. Ganska lite jämfört med de Norrbottens yta som är 98 000 kvadratkilometer. Men samtidigt påverkar gruvor ofta ett mycket större område genom transporter, buller och utsläpp till luft och vatten.

Den här rapporten, som jag snubblade över nu under förmiddagen, är ett exempel på detta. IVL Svenska Miljöinstitutet har i flera omgångar undersökt metallhalterna i mossa runt Aitikgruvan. De här undersökningarna har visat tydligt förhöjda halter av en rad metaller, som arsenik, järn, koppar, krom och nickel. I den senaste undersökningen ingår också kväve, som är en rest av det sprängämne som används i gruvan. Även där är halterna förhöjda. Det är i området en mil runt gruvan som halterna är högst, men förhöjda halter uppmäts så långt bort som sju mil från gruvan.

Rapporten beskriver bara situationen och det finns ingen bedömning av effekter på kort och lång sikt på växter, djur och människor, men det blir tydligt att det är en betydligt större yta än själva gruvan som påverkas av verksamheten. Räknar man bara på området som ligger inom en mil från gruvan så ökar det område som påverkas till omkring 500 kvadratkilometer.

Detta är ett exempel från en gruva som är speciell i och med att den är den i särklass största i Sverige och dessutom ett dagbrott, men det visar att det finns anledning att syna påståendena om att gruvor tar en liten yta i anspråk.

Metaller och kväve i mossa 2020, Boliden Aitik – IVL