744 sidor var lite väl mycket, men de 15 sidorna sammanfattning räckte långt. Nu har jag en skaplig bild av innehållet i utredningen ”En tryggad försörjning av metaller och mineral”.

För alla som intresserar sig för gruvbranschen är innehållet viktigt, för här ges signaler om en ganska dramatisk upptrappning av jakten på metaller och mineral.

I en mening konstaterar utredningen att det finns en potential att fördubbla metall- och mineralnäringens verksamhet inom ett årtionde. I nästa mening varnar man för att om inte de hinder man ser för verksamheten så kan branschen också halveras.

Jag har svårt att se realismen i det andra alternativet. En halvering av branschen skulle innebära att t ex Boliden skulle lägga ned Aitikgruvan och att ytterligare någon gruva drog ned på verksamheten, samtidigt som inga nya gruvor startades. Att alls ha med denna formulering framstår som ett sätt att signalera att här krävs snabba beslut för att undvika en kris för branschen.

Fördubbling på tio år

Men låt oss också titta på det första scenariot – en fördubbling av branschen inom ett årtionde. Det är förstås en oerhört snabb ökning. Under 2000 talet har produktionen i de svenska gruvorna ökat snabbt. 48 miljoner ton 2000 har växt till 89 miljoner ton årsproduktion av malm 2021. Det handlar altså om nästan en fördubbling under 21 år. Nu ska nästa fördubbling ske på 10 år.

Men det är när man ser det längre historiska perspektivet som utvecklingen framstår som än mer extrem. Vid slutet av andra världskriget producerades det omkring 10 miljoner ton malm i de svenska gruvorna. Sedan har det med undantag för några årtionden i slutet av 1900-talet pekat uppåt. Skulle utredningens scenario förverkligas skulle det ha skett en 18-dubbling på mindre än ett århundrade.

Det är det här som miljöforskare beskriver som ”den stora accelerationen”. Under perioden efter andra världskriget har användningen av energi och naturresurser ökat exponentiellt. Det krävs en extrem närsynthet för att inte se det problematiska i en sådan utveckling.

Det är talar sitt tydliga språk att jag ingenstans ser någon formulering som pekar mot att det finns ett behov av att använda metaller på ett mer sparsamt sätt. Metallbehoven för ”den gröna omställningen” ses som inte går att påverka.

Så vad skulle en fördubbling av gruvbranschen innebära mer konkret. Utredningen pekar på grafit (Talgas fyndigheter i Vittangi) och sällsynta jordartsmetaller (Leading Edge Materials Norra Kärr projekt) som exempel på sådant där det finns en god geologisk potential. Men för att komma upp i en fördubbling av branschen krävs också att några av de stora låghaltiga fyndigheterna exploateras, som t ex Laver eller Rönnbäcken.

Förbigår problemen

Det är också värt att nämna att jag i utredningen inte hittar ett ord om det ytterst problematiska spår som de många små prospekteringsbolagen lämnat efter sig i Sverige under de senaste årtiondena. Det handlar om omfattande miljöproblem, rader av regelbrott och direkt kriminalitet. Jag har radat upp exemplen flera gånger tidigare, så de behöver inte upprepas.

Så vilka förändringar vill utredningen se för att åstadkomma detta? Jag ska begränsa mig till det viktigaste.

Bearbetningskoncession blir mineralkoncession

Utredningen föreslår att allt som har med miljöprövning att göra lyfts ut från besluten om bearbetningskoncession. Följdriktigt vill man byta namn på dessa tillstånd till mineralkoncession. Idag så prövas frågor som handlar om vad som är en lämplig användning av mark och vatten (Miljöbalkens 3 och 4 kapitel) i samband med ansökan om bearbetningskoncession.

Utredarna tror att detta skulle ha stor betydelse för branschen och jag tror att de har rätt. Tröskeln för att få det grundläggande tillståndet för att starta en gruva skulle bli mycket lägre. Visst då skulle frågorna om markanvändningen finnas kvar till miljöprövningen. Men trycket på Mark- och miljödomstolarna att inte avslå ansökningar kommer att vara stort när väl processen gått så långt. För de små prospekteringsbolagen, som är beroende av att hålla investerarna på gott humör, kommer det att vara en tillgång att på ett tidigt stadium kunna visa upp en mineralkoncession.

En annan betydande förändring gäller de områden som har ett särskilt skydd mot exploatering, som finns uppräknade i Miljöbalkens fjärde kapitel. Bland annat omfattas fjällkedjan av detta skydd. Utredningen föreslår att det görs ett undantag när det gäller utvinning av innovationskritiska metaller i dessa områden.

Natura 2000

Offentliga utredningar använder ofta ett formellt språk, där man bara kan ana vad som egentligen har sagts när utredarna pratat mer fritt under arbetets gång. EUs system för skydd av arter och värdefull natur, Natura 2000, ägnas stort utrymme. På utredningssvenska sammanfattas slutsatserna så här:

”Ett undantag i EU:s miljöskyddsdirektiv för ut vinning av innovationskritiska metaller och mineral skulle få en stor positiv påverkan på investeringsviljan och därmed möjligheten till en snabbare klimatomställning. Samtidigt skulle sådana undantag inne bära sänkta miljökrav och därmed en ökad risk för betydande lokal miljöpåverkan med konsekvenser för bland annat renskötsel och samiska traditioner. Denna avvägning är därför svår.”

På ett mer vardagligt språk tror jag att det har låtit så här: Malmen finns där den finns och går inte att flytta på, därför krävs det ett undantag som ökar möjligheterna att bedriva gruvverksamhet i dessa områden.

Den svenska och finska regeringen har tidigare begärt att EU-kommissionen ska skapa sådana specialregler, men den gången blev det nej.

Ytterligare ett förslag som kan nämnas är att man vill förlänga tiden som ett företag kan få undersökningskoncession från 15 till 17 år. Samtidigt vill man höja kraven på att bolagen måste bedriva undersökningsarbete för att de ska få förlängningar av tillstånden.

Återvinning

För att ge en rättvis beskrivning av utredningen så ska det sägas att det också förs resonemang om betydelsen av återvinning och att ta tillvara på de metaller som redan finns ovan jord, t ex i gruvavfall. Det är helt nödvändigt. Men det är tydligt att det finns en skillnad i tempo mellan förslagen när det gäller mer utvinning i gruvor å ena sidan och återvinning och utvinning och att ta tillvara det som redan finns ovan jord å den andra. När det gäller gruvorna finns en rad tydliga förslag. När det gäller återvinningsområdet finns förslag på en ny del inom SGU och en utredning.

Inte förvånad över innehållet

Jag är inte förvånad över innehållet i utredningen. Den bekräftar den huvudkurs som vi har sett i mineralpolitiken under de senaste årtiondena. Det vill säga att målet är att tillgodose de krav på mer metaller som industrin ställer, utan något ifrågasättande av det rimliga i dessa krav, de miljömässiga konsekvenserna och om det ens är möjligt att utvinna de mängder av metaller som efterfrågas. Det utredningen tydligt visar att det som svepande beskrivs som ”den gröna omställningen” nu används som en hävstång för att motivera den ökade utvinningen av metaller. Det är värt att notera att det inte pekas ut några metaller och mineral som inte behövs för omställningen av energisystemet och därför borde utvinnas i mindre omfattning.

Även om jag har försökt att rikta in mig på de viktigaste förslagen och resonemangen blev det här en ganska lång text. Hoppas att det ändå är många som orkat hänga med ända till slutet. Det här är en viktig utredning att ha koll på för alla som vill förstå vart vindarna blåser i gruvpolitiken.