Arne Müller 2022-01-31 på Facebook

För ungefär ett år sedan kom det en rapport där man hade räknat ihop de batterifabriker som planerades fram till 2030 i Europa. Då var det knappt 30. Under våren tillkom VWs planer på sex fabriker. Nu har det ökat ytterligare till omkring 40. Det ger anledning till oro av flera skäl.

Det första är förstås råvarutillgången. Nortvolt har hittills redovisat materialbehoven för 2/3 av sin fabrik i Skellefteå. Dessa 2/3 av en fabrik kräver ungefär 5 procent av världens kobolt och grafitproduktion och drygt 10 procent av litiumproduktionen (2019 års siffror). Så med 40 fabriker, enbart i Europa, kommer det att bli svårt att ens på kort sikt klara råvaruförsörjningen. Det handlar dels om tekniska och praktiska problem med att starta nya gruvor i så snabb takt. Dels handlar det om det växande motståndet mot nya gruvor som vi ser på allt fler platser i världen.

Det blir naturligtvis inte bättre av att merparten av de eldrivna bilar som produceras idag är alldeles för tunga och kräver alldeles för stora batterier för att vara i närheten av ett hållbart transportmedel.

Den andra anledningen till oro hänger ihop med en av marknadsekonomins grundläggande mekanismer. När en helt ny bransch med goda utsikter till avkastning på det satsade kapitalet dyker upp dras investerarna dit. Den svenske företagaren som tänker bygga en batterifabrik i Italien för 35 miljarder kronor vittnar om att det är lätt att få fram kapital till batteribranschen. Men när kapitalet på detta sätt strömmar till en bransch kommer inte alla att bli vinnare. Det slutar nästan alltid med att produktionen vid någon punkt blir större än vad marknaden kan svälja, varpå ett antal industrier slås ut. Mobiltelefonbranschen, som det hänvisas till i inslaget, är ett slående exempel. Men ska vi klara klimatomställningen finns det absolut inget utrymme för att först bygga 40 batterifabriker på kort tid, varpå 5, 10 eller ännu fler slås ut när konkurrensen hårdnar.

40 batterifabriker på gång i Europa – Sveriges Radio